Alla människor går igenom en kris en eller flera gånger i livet. Jag går igenom en nu. Visserligen inte dygnet runt men vissa stunder. Då tänker jag tillbaka hur livet var när man var ung och levde för dagen. NEJ JAG SÄGER INTE ATT JAG ÄR GAMMAL men efter augusti kommer jag aldrig kunna göra vissa saker. Även om jag faktiskt är nöjd med mina val i livet så kan man ju inte låta bli att sakna vissa saker när dom blir onåbara. Om ni förstår??