Ja efter 20h förlossning är han äntligen här!! Vi åkte in till förlossningen i Ystad i söndagskväll, ca halv elva. Min slempropp hade gått vid fyra tiden den eftermiddagen och jag hade haft sammandragningar och värkar sen ca kl tre. Mamma drog med mig ut och cyklade efter att proppen gått, men sen avtog värkarna. De började åter komma vig sju-tiden och vid tio var de regelbundna i både längd och mellanrum. De på förlossningen tyckte att vi skulle komma in.

 Så vi körde in i ösregnet och det visade sig att själva "förlossningen" inte riktigt satt igång, men vi fick stanna ändå. Tack och lov!!!! När vi kom in var jag öppenca 3 cm och 2h senare var jag öppen 6cm. Så det gick verkligen framåt och vi var hoppfulla över en rätt snabb förlossning. Men så blev det inte.. Jag fick såna jävulusiska värkar och borde nog bett om smärtlindring tidigt. Men det drog ut lite på tiden och när vi började med akupunktur så hjälpte det inte.

 Sen fick jag varma vetekuddar i svanken och på magen. Det hjälpte rätt så bra ett tag, Martin masserade mig med lavendel olja och sen provade jag att ta ett varmt bad. Det hjälpte inte heller.. Till sist bestämde vi oss för epidural, men vid den tiden var jag så trött och hade så ont att jag knappt ville något. Iaf inte något som gjorde mer ont. Narkosläkaren lovade att komma efter ca 5 min men det tog honom över 30min att komma. Sen så stack han mig fel i ryggen och skyllde på allt möjligt. Han tryckte in bedövningen snabbt o hårt (och på fel ställe så idag har jag jätte ont där) och efter 6 sticket började han att snacka om att sticka uppe nära nacken. Jag skrek och grät av värkar och hans stick så tillsist sa jag bara nej för jag klarade inte mer.

 Martin var jätte arg på läkaren och försökte reda ut men läkaren bara gick eftersom jag sagt nej. Jävla idiot , barnmorskorna var helt chockade över läkarens beteende. Efter det hamnade jag nogi chock tror jag.. Pga smärtan. Jag kräktes hela tiden för jag hade så ont och ingen fick röra mig. Martin var förtvivlad och arg. Lustgasen klarade jag bara att ha ca 10min. Den hjälpte inte mot värkarna och varje gång jag andats i den kräktes jag som en kalv. Sen fick jag en morfinspruta som hjälpte typ inget.

På morgonen kom ny personal som övertalade mig att pröva epidural igen. Vid den tiden var jag borta i huvudet av morfin och värk. Jag bara mumlade om tortyr och att jag skulle dö. Men dom tog dit dagens nya narkosläkare som styrde upp det genom att vara sträng och bestämd. Vilket var tur! Han övertalade mig och stack mig utan att det knappt kändes något. Sen när bedövningen gick in var jag i himmeln och 3 h senare var jag helt öppen. Under hela natten låg jag kvar på 6 cm , säkert pga av smärtan. Kl halv åtta lyckades jag krysta ut min lilla gosse. Han var fin och stor. Rosa i huden och inte blå el skrynklig.

Amningen går sådär, han är så otålig! Men det blir nog bra. Martin åkte hem till hundarna vid elva tiden, nu ikväll. Så jag och Gabriel delar rum med en annan kvinna och hennes baby. Jobbigt jag vill bara vara ifred och önska att Martin vore här. Men han kommer im fm igen.

Min lilla Gabriel vägrar att sova ngn annanstans än i min famn. Han är så fin och luktar så gott. Ser allt bra ut im ska jag och Gabriel åka hem med Martin på em. Nu måste jag försöka sova, trots all eftersmärta i livmodern och ont "där nere". Natti.. Eller snart god morgon