Jag tror inte jag kan fatta hur bra jag har det. Jag är gravid i snart 18 veckan och har den lyxen att gå hemma. Att vara arbetslös. Jag kan göra vad jag vill när jag vill. Och det jag lärt mig under den tiden jag varit gravid är att det inte är jag som bestämmer längre utan min kropp. Vissa dagar är jag så förlamande trött att jag knappt klarar något. Då kan jag vila som jag vill. Ibland kan jag tänka hur kaosartat det skulle vara att ha ett stressigt jobb när man är i ett sånt tillsånd. Ändå kan jag inte gå runt hemma och njuta fullt ut..

 Jag hatar att vara arbetslös, inte bara att inte ha något jobb att gå till med trevliga arbetskamrater utan även känslan att jag lever på samhället och min sambo. Okej vi ska inte gå in på exakta summor men det är inte mycket jag får ut i månaden och jag har varit med i akassan sen jag var 18 och betalat, så något dåligt samvete har jag inte för att jag nu plockar ut min akassa. Men just det att jag inte kan styra min inkomst, tex ville jag ha extra pengar en månad så slet jag extra. Nu kan jag inte välja.

Men egentligen har jag det så jävla bra. Jag söker jobb men är 99% säker på att jag inte kommer få något för jag har ju ca 3 månader kvar se kan jag inte jobba mer. Och det respekterar jag. Jag skulle inte vilja anställa en gravid till ett jobb, utan yrkeskrav, om den snart ska gå på mammaledighet i ett år. Lite annat om man hade haft något udda yrke som kräver en speciell utb. Men såär det inte i mitt fall. Nej jag ska försöka vara mer tacksam för den lediga tiden och sluta ha dåligt samvete. Jag ska koppla av det nu! Punkt!

Jag har precis blivit färdig med Elsie Johanssons tre romaner "Glasfåglarna", "Mosippan" och "Nancy". Samlingsvolymen av dessa tre heter berättelsen om Nancy. Jag kan varmt rekomendera den!! Man dras verkligen med av historien och nu när jag är färdig med böckerna känner jag en viss saknad och tomhet efter Nancy och dom andra.. Endast bra böcker lämnar ett sånt avtryck :)

Trilogin om TåPelles Nancy, Glasfåglarna (1996), Mosippan (1998) och Nancy (2001), hör till de senaste årens mest uppmärksammade och älskade romaner. Med Berättelsen om Nancy ges alla tre böckerna ut i en volym.

Glasfåglarna
En dag upptäcks en okänd väska gömd under vindstrappan. Nancy betraktar den med olust och skräck. Kan den ha någonting med inbrottet hos handlarn att göra? Är det möjligt att hennes älskade storasyster, Dora, är inblandad. Det var så allting började. Det var så hennes liv tog en ny riktning. Nancy växer upp som yngst bland fem syskon i ett arbetarhem under trettiotalet. Hon är familjens iakttagare. Hon anar de skuggor i Doras liv som till sist blir tydliga, hon ser mammans kamp och pappans stora inåtvända sorg.

Mosippan
Det är inte mer än sju-åtta år sedan Nancy var barn, men det kunde lika gärna varit hundra. Så avlägset känns det. Nu, mitt i tonåren, börjar livets mysterier avtäckas. Runt omkring henne finns en värld som också den är i förändring. Men för Nancy är det kärlekens tid. Hon möter Lars, en upplevelse som sätter djupa spår i henne.

Nancy
Nancy och mamma Frida kämpar för värdighet och överlevnad efter TåPelles död i den lilla stugan i Lunda, fram till den dag nyckeln hängs på spiken för sista gången. En ny tillvaro i en ny stad tar sin början, samtidigt som Nancy mognar från flicka till ung kvinna.