Ja äntligen är dessa 9 dagar snart slut. 9 dagar av evigt hundpassande.

När jag tog på mig detta tyckte jag att det skulle bli så lätt och allt skulle vara som vanligt. INGET har varit som vanligt. Det är verkligen tufft att ha 3 stora hundar och vara gravid. Speciellt när den största

(kroppsmässigt, Leo väger över 40kg!)

 är en valp.. Och bajsar som en elefant..

Och är envis och busig på samma gång.

Nej jag kommer verkligen inte sakna veckan som varit. Pappa och Lotta hämtar Leo imorgon på morgonen, kl 10.00 ska jag vara på amnesty och greja. Det ser jag fram emot:) Men resten av veckan känns redan stressig, har en tandläkartid, en tid för samtalsterapi, en träff med kära Sandra från bromölla, ett möte hos arbetsförmedlingen samt ett tiotal samtal som måste ringas. FÖR att inte glömma Martins födelsedag på fredag.. och mina tre halv dagar på amnesty.

Stressigt stressigt.. Nu ska jag ta en promenad med den stora valpen och fortsätta lyssna på veckans ljudbok; invandrarna av Vilhelm Moberg.

Ciao