.. är jobbigare än vad jag trodde det skulle vara. Att ¨gå runt och vara orolig för minsta lilla, att inte kunna koppla av och hela tiden vara på helspänn. Alla säger att det blir bättre med tiden och det förstår jag med men det är svårt att tänka på när man måste leva i nuet hela tiden. Vilket man gör med ett spädbarn.

Men jag ska inte klaga, älskar min lilla gosse <3 Han är verkligen det finaste som finns. Martin tycker att jag bär runt på honom lite för mycket men jag kan ju inte låta bli. Vill ha honom nära hela tiden :)

Vi var hos BVC igår och lilleman hade gått upp 400g på en vecka så nu vägen han 4kg. Han äter fortfarande med ca 2h mellanrum och har börjat sova riktigt bra på natten. SKÖNT! Hoppas det håller i sig! Vi köpte magdropparna miniform och jag tycker faktiskt att dom fungerar bra ( dock så glöms dom ibland:/ ). Han har inte haft någon långvarig magknip sen vi började med dem.

Nu ska jag ner och avlösa Martin som ska in till malmöfestivalen ikväll. Själv ska jag sitta hemma med min lilla bebis, mina hundar och mina svidande stygn. Trevlig helg!

Mitt nya jag:

Ja då är klockan 4 och Martin har precis gått och lagt sig. Lilleman ligger och sover gott i vagnen och jag har satt igång ett avsnitt avsnitt av masterchef australia. Kom på att jag kunde passa på att blogga, speciellt eftersom jag inte hinner göra det på dagen. Hinner inte göra något på dagtid, antar att det kommer bli bättre när vi fått rutin på saker. Just nu är det bara till att lev i nuet och göra det som måste göras, dvs byta blöja - mata - rapa lilleman. Hinner knappt ens ät själv. Men nu har jag ju att ta av så det är lugnt :) vi var på BVC igår och det såg bra ut. Gossen hade gått upp 300g på 4 dagar, så nu kan jag sluta oroa mig över att han inte får tillräckligt med mat. På tordag ska vi dit igen. Imorgon ska jag bara ta det lugnt, mina stygn svider och bränner så fort jag anstränger mig lite.

Sitter i min nya (gamla) gungstol som mamma köpt. Klockan är snart halv 6 och det är tyst och hela huset sover. I min famn ligger min lilla ängel och snuttar på sin napp. Han älskar verkligen när vi gungar i gungatolen. Inne i gästrummet hör jag mamma och lilja snarka ikapp. Ute är det halvt storm och det har precis börjat att ljusna.. Allt känns perfekt. Så fulländat. Så tyst.

Vi kom hem från BB igår vid 4 tiden. Hämtade hundarna hos Martins föräldrar och sen på kvällen kom pappa förbi en snabb sväng för att se vårt lilla mirakel :)

Natten har varit rätt så jobbig. Lilla Gabriel har varit lite orolig, tror det beror på att han varit rätt så gasig. Vi har inte riktigt fått kläm på rapningen och han sväljer rätt så mycket luft när han ammar. Amningen går sådär, han ammar lite sen släpper sen ammar sen släpper osv. Men vi har iaf sovit sammanhängande 3h mellan  ca 02.00-05.00 och ca 06.00-09.00 Sen vaknade jag och gick upp, Martin och lilla gossen sov till tio.

Allt känns verkligen som en liten bubbla just nu. Härligt men ändå lite oroande för allt är så nytt. Har varit i kontakt med Bvc Lillefot i Höör, ska ha en BM som heter Louise :) Hon verkar jätte trevlig. Nä nu ska jag återgå till min lilla prins.

Lägger ut lite bilder sen!

Ps. Känns som att ett tåg kört genom min röv :/

Ja efter 20h förlossning är han äntligen här!! Vi åkte in till förlossningen i Ystad i söndagskväll, ca halv elva. Min slempropp hade gått vid fyra tiden den eftermiddagen och jag hade haft sammandragningar och värkar sen ca kl tre. Mamma drog med mig ut och cyklade efter att proppen gått, men sen avtog värkarna. De började åter komma vig sju-tiden och vid tio var de regelbundna i både längd och mellanrum. De på förlossningen tyckte att vi skulle komma in.

 Så vi körde in i ösregnet och det visade sig att själva "förlossningen" inte riktigt satt igång, men vi fick stanna ändå. Tack och lov!!!! När vi kom in var jag öppenca 3 cm och 2h senare var jag öppen 6cm. Så det gick verkligen framåt och vi var hoppfulla över en rätt snabb förlossning. Men så blev det inte.. Jag fick såna jävulusiska värkar och borde nog bett om smärtlindring tidigt. Men det drog ut lite på tiden och när vi började med akupunktur så hjälpte det inte.

 Sen fick jag varma vetekuddar i svanken och på magen. Det hjälpte rätt så bra ett tag, Martin masserade mig med lavendel olja och sen provade jag att ta ett varmt bad. Det hjälpte inte heller.. Till sist bestämde vi oss för epidural, men vid den tiden var jag så trött och hade så ont att jag knappt ville något. Iaf inte något som gjorde mer ont. Narkosläkaren lovade att komma efter ca 5 min men det tog honom över 30min att komma. Sen så stack han mig fel i ryggen och skyllde på allt möjligt. Han tryckte in bedövningen snabbt o hårt (och på fel ställe så idag har jag jätte ont där) och efter 6 sticket började han att snacka om att sticka uppe nära nacken. Jag skrek och grät av värkar och hans stick så tillsist sa jag bara nej för jag klarade inte mer.

 Martin var jätte arg på läkaren och försökte reda ut men läkaren bara gick eftersom jag sagt nej. Jävla idiot , barnmorskorna var helt chockade över läkarens beteende. Efter det hamnade jag nogi chock tror jag.. Pga smärtan. Jag kräktes hela tiden för jag hade så ont och ingen fick röra mig. Martin var förtvivlad och arg. Lustgasen klarade jag bara att ha ca 10min. Den hjälpte inte mot värkarna och varje gång jag andats i den kräktes jag som en kalv. Sen fick jag en morfinspruta som hjälpte typ inget.

På morgonen kom ny personal som övertalade mig att pröva epidural igen. Vid den tiden var jag borta i huvudet av morfin och värk. Jag bara mumlade om tortyr och att jag skulle dö. Men dom tog dit dagens nya narkosläkare som styrde upp det genom att vara sträng och bestämd. Vilket var tur! Han övertalade mig och stack mig utan att det knappt kändes något. Sen när bedövningen gick in var jag i himmeln och 3 h senare var jag helt öppen. Under hela natten låg jag kvar på 6 cm , säkert pga av smärtan. Kl halv åtta lyckades jag krysta ut min lilla gosse. Han var fin och stor. Rosa i huden och inte blå el skrynklig.

Amningen går sådär, han är så otålig! Men det blir nog bra. Martin åkte hem till hundarna vid elva tiden, nu ikväll. Så jag och Gabriel delar rum med en annan kvinna och hennes baby. Jobbigt jag vill bara vara ifred och önska att Martin vore här. Men han kommer im fm igen.

Min lilla Gabriel vägrar att sova ngn annanstans än i min famn. Han är så fin och luktar så gott. Ser allt bra ut im ska jag och Gabriel åka hem med Martin på em. Nu måste jag försöka sova, trots all eftersmärta i livmodern och ont "där nere". Natti.. Eller snart god morgon

Mamma tog ledigt idag för att komma och hjälpa mig med hundarna.

Tack gode gud!! Igår höll jag på att få ett nervöst sammanbrott för det var så mycket med allt och dom stackars hundarna behövde ut och gå.

Så nu står lilla mor och lagar mat och jag kan bara få slappna av.. Snälla bebis kom ut!